Hallå hallå, Onsdag igen och detta innebär ännnu ett nytt inlägg om EF och Spanien.
Roligt va?
I förra inlägget skrev jag om sista delen av utflykter osv i Madrid.
Var tvungen att dela upp det i 2 delar så det inte blev för mycket i ett och samma inlägg.
Så vad ska jag skriva om i detta inlägg?
Kommer skriva om hur det var att ha hemlängtan osv.
Har inte riktigt gått in på det, har mest skrivit om vad jag har gjort, hur skolan/boendet var osv.
Vet inte om jag har nämt att jag hade hemlängtan lite till och från nere i Madrid.
Visst hade jag det bra osv det var inte det, men att åka till ett land där man inte känner någon, as kass på språket osv.
Det gjorde att jag fick hemlängtan, redan andra veckan i skolan ville jag åka hem.
Tänkte mer eller mindre va fan gör jag i Madrid, hur tänkte jag här?
Men efter ha pratat med mina föräldrar och mina vänner nere i Madrid bestämde jag mig för att stanna.
Och det har varit det bästa beslutet jag tagit.
Hade så roligt och träffat så fina människor, ångrar inte att jag stannade kvar.
Visst tvivlar man på sig iblan osv, men det gick upp och ner.
Vissa dagar kändes allt as bra och andra dagar mindre bra, även om jag var i Madrid och hade the time of my life så kunde jag inte koppla bort känslan av att jag längtade hem.
Vissa dagar hade jag igen hemlängtan alls, och andra dagar längtade jag as mycket hem.
Speciellt andra veckan och sista veckan i Madrid. Vilket kan låta konstigt, men jag har ingen bra förklaring varför jag längtade hem så mycket.
Men i stort sett så var allt bra och jag hade det bra.
Jag fick utvecklas som person, lära mig att stå på egna ben osv.
Bland det bästa jag gjort, men haden på hjärtat.
Det är inte alla som har hemlängtan när man åker ner, utan det beror på hur man är som person.
Vet att det var en annan elev som hade mer hemlängtan än vad jag hade.
Jag vet inte om hon/han åkte hem strax efter mig eller inte.
Så det är inte ovanligt att man har det, men det är många som inte har hemlängtan.
Hur som helst, jag är så otroligt glad att jag hade så många fina vänner där nere och att jag faktiskt bodde med andra tjejer i min ålder.
Det gjorde allt så mycket enklare till att stanna, även om vi inte gjorde allt tillsammans eller så.
Så kändes det as bra att veta att man hade någon att prata med på kvällarna/morgonen och att man inte var ensam.
Jag är as glad över att jag bestämde mig för att bo på residencet, vi hade så himla roligt.
Kommer ihåg hur det var första dagen. Jag var först på plats av dom jag skulle bo med.
Och först då var jag as nervös, var inte alls nervös över resan eller vem jag skulle bo med innan.
Men när jag satt på min säng och väntade på att vi skulle gå på rundtur så blev jag nervös.
Nervös över vem jag skulle få bo med, hur skolan sulle bli osv.
Jag trodde inte skolan skulle bli så svår men det var svårare än jag trodde.
Har skrivit det förr och skrivier det igen, om ni ska åka och studera spanska och inte läst det innan så ladda ner lite appar o så för att studera så mycket som möjligt.
Alla lektioner är såklart på spanska o att kunna lite spanska vore bra.
Jag fick mig en liten chock över att de gick så fort, trodde någonstans att nybörjar lektionerna skulle vara blandat på spanska / engelska men så är det inte.
Vilket jag nu i efterhand kan tycka är as bra, inte lika kul då men ja nu i efterhand tycker jag att det är bra.
Och det kändes as bra att lärarna är duktiga på att förklara så att man förstår.
Kändes så mycket bättre då.
Ni kanske undrar varför jag åkte med EF?
Jag googlade faktiskt runt bland olika företag man kunde åka med utomlands och studera.
Men fastnade för EF + att det är ett företag jag har hört om innan också.
Var i kontakt med dom en gång innan, men bestämde mig för att inte åka.
Var helt enkelt inte redo då, men nu valde jag EF och så fort jag beslöt mig för land, stad och månader jag skulle vara borta gick det hur fort som helst.
Skrev om det i första inlägget om EF också.
Min sista vecka i Madrid gick lika fort som det kändes att få åka ner.
Dvs allt för fort, det var så mycket känslor inblandade sista veckan.
Känslan av att få åka hem, lämna Madrid och alla vänner.
MIn vardag i Madrid skulle få bytas ut mot en kall vardag i Sverige.
Och jag visste inte om jag var redo för det, hade fått uppleva så mycket i Madrid och på något sett så kände jag mig inte heller helt klar.
Men ändå kände jag mig klar med Madrid för denna gång men ändå inte.
Sista skoldagen grät jag haha :D Kände så konstig att det var just jag som skulle åka hem.
Att det var jag som skulle stå längst fram framför skolan och ta emot mitt deplom och säga ett par ord på spanska.
Där och då ville en del av mig inte alls hem, ville stanna och få uppleva så mycket mer där nere.
Men den andra delen ville hem, berätta för allt och alla om resan jag gjort.
Jag var så stolt över mig själv över att jag klarade det. Att jag faktiskt va där nere i 3 månader och inte gav upp.
Det var en berg och dalbana att va där nere men den bästa berg och dalbanan jag gjort i mitt 24 åriga långa liv.
Skulle lätt kunna göra om det igen! Utan tvekan.
Jag har fått frågan ifall jag skulle tänka mig att åka iväg och studera, i början var jag tveksam.
Hade nyss kommit hem och ville jobba osv, men nu känner jag att jag vill verkligen göra det igen.
Fast inte till Madrid utan till USA, ta mig an en ny större utmaning. Längre bort, men inte en längre period.
Så vem vet när jag åker? Och vart.
Men ska se ifall jag kanske kan åka iväg 1-2 månader eller något sånt till USA.
Jag rekomenderar verkligen att ni ska åka iväg på något sådan här, det är så himla roligt.
Man utvecklas och växer verkligen som person.
Här är lite olika bilder ifrån resan.
Åh vad jag saknar detta! Hade verkligen the tme of my life där nere, även med hemlängtan o allt så hade jag det så himla roligt.
Ser fram emot en ny resa med EF.
Vi får se vart livet tar mig med EF, men det lutar mot USA. Men det kanske ändras.
Hoppas ni vill följa med på resan.
Och jag passar på att påminna om att ni kan alltid ställa fågor till mig om ni har något ni undrar över om min Madrid resa eller EF.
0 kommentar(er)
